En tuff Australian Cattledog älskar att möta motstånd. Ju mer press, desto roligare är det! Men det kan skapa problem i en inlärningssituation. Vem har inte stått i rundfållan och försökt korrigera sin ACD genom att sätta press på den – och den enda responsen är att hunden tycker att det är jättekul! Vallningsentusiasten Amanda Crispel har diskuterat med Cappy Pruett om hur man bäst korrigerar sin ACD.
Amanda: Vad är en korrigering?
Cappy: En korrigering är inte en bestraffning, utan en negativ stimuli för ett beteende som inte är önskvärt. Den ska vara snabb, rättvis och exakt. Det är så vi kommunicerar till hunden att dess beteende inte är önskvärt.
Amanda: När är hunden mest mottaglig för en korrigering?
Cappy: Hunden är mest mottaglig precis innan den utför beteendet. Man måste förutsäga hundens beteende, vara inuti hans huvud och ett steg före honom. Det här kräver tid och erfarenhet, och mängder med tålamod och förståelse. När man korrigerar hunden precis innan den ska göra fel så gör överraskningsmomentet stort intryck, fast det får förstås inte vara så stort att det skrämmer hunden.
Amanda: Är timingen viktig när man korrigerar en hund?
Cappy: Timing är allt. Det är lättast att göra intryck på hunden just när den överväger beteendet, inte när den redan har gjort det. Sena korrigeringar är inte så effektiva. Om hunden biter och släpper och sedan får en korrigering, så är det för sent. När beteendet redan är utfört kommer den inte att förstå korrigeringen. Sena korrigeringar kan ses som bestraffningar, inte korrigeringar för att förändra beteendet. När hunden har reagerat positivt på en korrigering, så ska man omedelbart berömma och uppmuntra hunden. Men man ska inte överdriva berömmet, annars kan man bryta hundens koncentration på träningen. Det ska vara så mycket att hunden förstår att den gör rätt.
Amanda: Hur ofta måste jag ge en korrigering för att förändra hundens beteende?
Cappy: Djur lär sig av repetition. Man kan inte förvänta sig att en eller två korrigeringar genast ska förändra hundens beteende. Hur många gånger man måste upprepa korrigeringen beror på hundens personlighet. På grund av trycket och upphetsningen när hunden vallar boskap så brukar det behövas längre tid för att förändra ett beteende än vad det gör under lydnadsträning. Nyckeln är att vara konsekvent och tålmodig.
Amanda: Svarar ACD annorlunda på korrigeringar jämfört med andra raser?
Cappy: Ja. Vissa ACD har lättare att stå emot korrigeringar än andra raser. Som nybörjare kan man bli frestad att överkorrigera, eftersom man tror att man inte når fram till hunden. Det första du måste göra är att ta reda på varför hunden uppvisar beteendet. Sedan måste du beräkna hur skarp korrigering du ska ge. Korrigeringens skarphet kan påverka hunden direkt, men också längre fram under träningen. Ha tålamod. Förvänta dig en reaktion på korrigeringen, men inget omedelbart ”botemedel”. Repetition på rätt nivå kommer slutligen att förändra hundens beteende.
Amanda: Vad finns det för olika slags korrigeringar?
Cappy: Använd halvstryphalsband och en lång lina eller koppel. Ryck linan parallellt med hundens rygg, men snärta inte till hunden med linan och dra inte heller bort hundens huvud från boskapen. Prova med ett starkt röstkommando. Använd en plastkratta för att trycka ut hunden från boskapen, eller ta vad som helst som har en vid och platt ände. Det är inget vapen. Du ska inte slå din hund. Riktningen i en korrekt korrigering är från marken och uppåt, man ska inte slå ner i backen. Korrigeringen ska vara snabb och vältimad om den ska få bra effekt. Låt hunden komma till dig. Spring inte efter hunden.
Amanda: Vad är en olämplig korrigering?
Cappy: Att uttrycka frustration. Om man blir frustrerad, så måste man sluta eller också göra något som man vet att hunden klarar av. Att korrigera ett beteende efter att hunden har upphört med det är också olämpligt. Utdragen korrigering är inte heller bra. En korrigering ska vara snabb och rättvis, exakt och inte överdriven. Det går inte heller att korrigera flera beteenden samtidigt. Fokusera på ett beteende åt gången.
Amanda: När är träningspasset över?
Cappy: Försök att avsluta varje träningspass när hunden har kontroll över boskapen. Även i de allra hemskaste passen kan man hitta på en enkel uppgift som hunden kan utgöra korrekt. Då avslutar man med den, så att träningspasset slutar i positiv anda. Om man någon gång känner att man förlorar kontrollen och att korrigeringarna inte fungerar, så bör man fråga någon med mer erfarenhet om råd. Alla tränare kan inte arbeta med alla hundar. Försök att hitta en tränare som kan visa dig att han förstår just din hunds behov. Försök att hitta någon som kan arbeta med dig och din hund, och hjälpa dig att nå de positiva resultat som du eftersträvar.
Amanda: Vad är ett ”grip”?
Cappy: Ett ”grip”, eller bett, sker när hundens jaktinstinkt kommer upp till ytan. Hög jaktinstinkt är inte nödvändigtvis något dåligt. Men man måste balansera jaktinstinkten mot hundens villighet att ta order och korrektion.
Amanda: Varför har ACD:n ett bett?
Cappy: Rasen skapades för att kontrollera boskap. Boskap är envis och har inte respekt för mycket, så för att få dem under kontroll och i rörelse fordras det en hund med bra bett. Fortfarande har ACD:n en naturlig tendens att bita. Det viktiga är att komma ihåg är att du måste lära dig att kontrollera bettet, inte att ta det ur hunden.
Amanda: Varför ska man inte ta bettet ur hunden?
Cappy: Först och främst för att det är hundens försvar mot aggressiv boskap. Oavsett om hunden arbetar med får eller kor så måste den veta att den kan försvara sig. Dessutom, när hunden arbetar med boskap kan den behöva ett bett, speciellt när den arbetar med kor. Enbart skall och blick fungerar inte på all boskap. Det är bra att hunden har ett bett när man behöver det. Men det är också viktigt att man inte försvagar hunden. Det hindrar honom från att utföra sitt jobb och det underminerar hans självkänsla med boskapen. Det är som att ta en boxare, binda hans händer bakom ryggen och säga åt honom att gå ut och slåss.
Amanda: Hur kan man kontrollera bettet?
Cappy: Först måste man försäkra sig om att hunden inte biter av rädsla. Bygg upp hans självkänsla, så att han vet att han klarar av att kontrollera boskap utan att bita. Tillåt sedan hunden att bita, men kontrollera situationen. Säg åt hunden att ligga ner efter bettet. Du måste visa hunden att han inte är där för att börja slåss. Du måste kanalisera hundens naturliga förmåga att bedöma hur mycket kraft som behövs för att flytta boskap, utan att allting havererar. En övning som man kan göra är att ge hunden lång lina och låta den gå lugnt fram mot boskapen. Ge kommandot ”Grip Tag” (”Get A Hold”) i ett röstläge som uppmuntrar hunden att ta tag om kons ben. Efter bettet lägger du hunden ner. Tillåt bara hunden att gripa en enda gång.
Text: Amanda Crispel
Översättning & Bild: Torlundablue